Eh...

Ja, för de som ännu inte fattat det är jag hemma igen. Det gick bra, jag sov till och med på flygplatsen en stund. Var som väntat rejält sliten när jag landade, men sen stod pappa och väntade på mig utanför terminalen och jag blev oresonligt glad! Pappa, hurra!

Tillbringade ett par veckor hos Mamman och Pappan och Liten och hade det underunderunderbart. Kunde erkänna för mig själv att det kanske var lite jobbigt och varmt i vissa perioder i Nigeria...att jag blev lite trött och ledsen och ängslig ibland. Och vad kan råda bättre bot på det än att gå och fixai trädgården hos mamma? (Fjäsk, jag vet, men lika väl sant)

Är nu åter på jobbet. Satte mig vid datorn och blev helt plötsligt övertygad om att jag aldrig lämnat mitt skrivbord. ARGH! Detta är mitt liv och jag kommer aldrig någonsin att komma härifrån. Det var väldigt nära att jag började hyperventilera, men sen kom T och var på smällen så då fick jag annat att tänka på. Och idag fyllde R år och bjöd på kakor, vilket var det bästa han bidragit med till den här världen sedan han föddes, typ.

Om två minuter har jag rast...nu är det en minut...

Landet där man heter vad som helst

Sitter och sammanställer en lista på de (få) kvinnliga politikerna som finns i det här landet via den väldigt informativa hemsidan för Nigeras riksdag. (http://www.nassnig.org/) Tack och lov finns det bilder på alla senatorer och House of reps:ar, annars vet jag inte hur det hela hade slutat. Eftersom jag sitter på en vääääääldigt långsam internetuppkoppling roar jag mig med att gissa könet på personen medan bilderna laddas ner. Det var väldigt tunnsått med flickor, tills en Annie dök upp. Hurra tänkte jag - tills bilden kom och visa sig föreställa en knubbig medelålders man i ljusblå kostym.

Bland övriga intressanta förnamn märks Smart, Good, Fancy, och Barnabas. Fast min favorit är Abdurrahamman Suleiman Kawu. Snyggaste namnet ever!

Liket rör på sig!

Det är med blogg som med så många andra saker här i livet; ju längre tid mellan gångerna man gör det, desto svårare blir det att komma igång igen. (Ett fantastiskt exempel på denna tes är motion. Det är 8 år, 3 månader, 6 dagar och 9 timmar sedan jag motionerade senast - typ. Det blir inte lättare med tiden mina vänner...) En andledning till att jag dragit mig för att skriva är att det hela tiden händer nya saker, som man tänker att man ska ta ta upp i bloggen. Varje gång det händer något nytt läggs det till listan och till slut sitter man där och känner att nej, jag orkar inte skriva för jag har fem miljoner saker som jag vill berätta om och det kommer att ta jättelång tid att skriva dem och... Nu har jag tagit beslutet att jag inte tänker skriva om allt det där, om jag inte råkar komma på det just precis nu. Det får bli lite hipp som happ.

I alla fall, efter att nästan ha dött av malaria är jag nu åter på banan. Själva malarian gick över ganska fort, men innan jag fattade att man måste ha lite järn och sånt - tack Maia! - var jag bara trött trött trött och orkade nästan ingenting, knappt ens gå upp ur sängen. Tydligen åt malariaparasiterna upp mitt blod...eller möjligen någonting i mitt blod...som jag nu fått igen genom ett vidrigt kosttillskott.

Har du ännu inte gratulerat mig på födelsedagen är det banne mig dags nu. Grattis till mig! Beställde en jättetårta som består av så mycket socker att det ilar i tänderna bara man tittar på den. Har bjudit hela kontoret och fått många lyckönskningar, ett jättefult halsband och en flaska mousserande persikodryck. Festen har bara börjat mina vänner!

...hej igen...

Det lever! Hurra! Jag försvann ett litet tag, men det var inte personligt; det var malaria. Vaknade en morgon med alla influensasymptom man möjligen kan tänka sig. Plockade fram min medhavda termometer (tack för det MFS-kursen!) och mycket riktigt, det visade sig vara läge för en trip till närmaste sjukhus. Roli, som tar det väldigt personligt när något händer mig, krävde dock lite övertalning. Hon tyckte att det kunde ju vara en förkylning eller så, inte behövde vi ta i och gissa på malaria. Jag insisterade, och en timme senare satt jag på en bänk utanför en nigeriansk vårdcentral med diverse tabletter - 42 stycken att ta över 3 dagar - med bekräftad malaria. Själva symtomen gick över efter 24 timmars dvala, men det har tagit längre tid att komma igång och tillbaka in i vardagen än vad jag räknat med. Trött trött trött och allmänt svag, lite svårt med aptiten har gjort att jag spenderat helgen med att försöka undvika Roli, som velat umgås. Jag har gått någonstans, till exempel in på mitt rum, och lagt mig på sängen. Hon kommer efter och sätter sig på golvet och pratar. Jag ger upp och går ut och lägger mig i vardagsrummet, försöker sova. Hon kommer efter och pratar. (Hon är inte överförtjust i att man sover på dagarna, utom när hon gör det själv.) I morse spelade vår granne John JÄTTEHÖG musik i sin bil klockan 05.00. Jag ville döda honom men tänkte att det kunde förstöra grannsämjan så jag lät bli och nöjde mig med att svära svavelosande eder för mig själv. När Roli vaknade gav hon mig sitt tillstånd att ha ihjäl honom, så om du läser det här John, passa dig hiiiimligt noga! Läser med stor behållning kusin Johannas Rysslandsblogg - som jag hoppas att jag lyckats lägga in en länk till - och känner igen mig i vattenproblematiken. Här har vi inget vatten i kranarna, vi köper det i plastdunkar. I hemmet finns tre sorters vatten; dusch och spolvatten som vi köper av merouwas och förvarar i en stor vattentunna utomhus och bär in i spannar. Sen finns det också matlagninsvatten, som vi hämtar från ytterligare dunkar i den närliggande kyrkan. Detta vatten kan man inte dricka, men laga mat i. Sen har vi vattenmaskinen - i brist på bättre ord - som vi köper speciella behållare till och som det går utmärkt att dricka. (Ni vet sånna där med små vita plastkoppar som finns på företag) För att komplicera saken ytterligare häller vi vatten från maskinen i plastflaskor och stoppar i frysen med det fåfänga hoppet att det ska finnas ström någon gång under dagen och att vi ska kunna njuta av kallt vatten när vi kommer hem. Kackerlackor är dumma och fula djur. Här tvättar vi utomhus, för hand, i plastspannar. När man är klar bär man in spannen med det smutsiga vattnet och häller det i badkaret. När jag skulle göra det i helgen snubblade jag mycket ograsiöst på köksgolvet och tappade ut en sisådär 15 liter såpvatten på golvet. Vattnet tog sig naturligtvis in i de tre skåpen under diskbänken, och jag hade inte så mycket val annat än ta ut allting i skåpen och moppa. Det hade ju varit ganska enkelt om det inte varit så att dessa skåp tagits över av de trevliga små djuren kackerlackor. Beväpnad med en stor flaska insektsspray tog det mig hela eftermiddagen att städa ur skåpen och döda så många jag bara kom åt. Som om det inte räckte, satt det en riktig baddare i badkaret när jag skulle ta en dusch i lördags kväll. Trött som jag var på detta släkte och på lukten av insektsspray försökte jag övertala den att gå sin väg och låtsas att vi aldrig träffats. Jag lyckades inte, så det var bara att spreja på. Tog lite in mellan springorna i det katastrofalt dåligt kaklade badkaret, duschade och stängde dörren. Fem minuter senare började det traska kackerlackor ut genom springan mellan dörren och golvet. (Behöver jag nämna att golven inte är helt raka och att det skevar både här och där?)Jag och Roli sprang sedan runt som två tossingar och dödade kackerlackor hela kvällen. I morse la vi ut jättegiftigt gift som ska verka hela dagen tills vi kommer hem igen, och sedan kommer ingenting att leva i vår lägenhet. *muahhaha* Jo, en sabla myra tog sig in och bet mig på ryggen och hans kompis tog sig friheter och bet mig i rumpan på söndagskvällen. Jag är trött på naturen.

Helgens bravader

I morse hojtade min granne "Ojibo, you look hot!" när jag var på väg till bilen. Detta tolkade jag som att jag var svettig, det är ju så det brukar vara. Men han tyckte jag vart extra snygg idag, och det är ju alltid välkommet!

I lördags var det så varmt att vi alla trodde vi skulle gå åt. Vi hade på generatorn trots att det var dagsljus - väldigt ovanligt - bara för att få fläktarna att vispa runt den stekheta luften. Men sedan mina vänner, drog det ihop sig till ett hejdundrande åskväder och ett skyfall som hette duga. Massor med regn får vissa koenser här, där de flesta vägarna består av sand och jord. Det blir som små dammar skulle man kunna säga, eller typ...innanhav. Det regnade ett par timmar och sedan dess har det varit molnigt och klart mycket svalare, de två senaste nätterna har jag INTE vaknat kring tre av att jag är genomsvettig.

I helgen har jag också; varit på Wuse market och fått ett nervöst sammanbrott av alla försäljare som drar i en, lagat vår vattentunna genom att tända eld på plast och droppa den på sprickan, storstädat huset, solat 10 minuter, lagat couscous-sallad och ätit upp den.

Det var allt jag kom på just nu. Hejdå!

Efterlysning!

Någon där ute som har USCB Allstars "What´s wrong with me?" på sin dator och kan tänka sig att skicka den till mig? Elin.Gradeen@gmail.com

Afrikansk belöning utlovas.

Åska och blixtar men inte en droppe regn...

Eller jo, det har nog kommit kanske fem droppar regn. Det är marginellt svalare. Det slog mig häromdagen hur otroligt väderfixerade vi svenskar är, inte bara när vi som jag befinner oss i tropikerna, men överlag. Fast det kanske inte är så konstigt, eftersom vi måste klä oss efter väder och så vidare. Här vet man att det kommer att vara varmt, och med största sannolikhet sol. Känns som det enda jag gör är att prata om vädret, och ingen förstår mig! Ingen vill delta i mina molnspaningar, eller diskutera huruvida det faktum att solen gått ner i säck betyder att det kommer att regna nästa dag. Ingen förstår mig!

Idag stänger vi tidigt och hittar på hyss!

Världens bästa uppfinning

Det står mellan...

*vattentoaletten - still going strong

*tvättmaskinen - rena kläder, ah...

*mobiltelefonen - trevlig att ha när man går vilse

Inte en droppe regn...

...och inte så mycket vatten hemma heller eftersom vår vattentunna fått en spricka i botten. Krångel krångel krångel! Fast i natt hade vi ström så jag sov ganska bra under fläkten i säkert två timmar.

Det är uppenbarligen skorpionens år i år, den senaste veckan har de invaderat vårt "compound". En av våra grannar blev stucken i söndags-kväll, men mår bra efter ett läkarbesök och lite steroider. Vi gjorde en ordentlig vända-upp-och-ner-på-hela-lägenheten-genomsökning och låter nu inte dörrarna ut stå öppna. Det är ju bra för då kan inga skorpioner komma in. Det är mindre bra för den varma luften inomhus, som inte har någonstans att ta vägen eller någon sval(are) luft utomhus att blanda sig med. Det har diskuterats tidigare, men värmen är ett ständigt återkommande samtalsämne här och den forsätter utan några tecken på att vilja dra sig tillbaka. Igår eftermiddag var det så varmt att jag svettades så att det rann trots att jag satt helt stilla i över en timme. Värmen har tvingat mig att utveckla en ny teknik som går ut på att jag alltid måste stå vänd mot alla människor, har jag suttit ner har jag nämligen vackra fuktiga fläckar längs hela kroppen. Det är onekligen svårt att hoppa ur en taxi framför en byggnad och sedan ta sig in i den, hela tiden vänd så att ingen ska se hur svettig jag är. Kanske ska jag bara ta och lägga ner hela projektet?

Efter att ha befunnit mig i samma tidzon som Sverige har jag nu förflyttat mig bakåt i tiden, då Nigeria inte håller på med sommar- och vintertid. Stor förvirring när datorn ville uppdatera sig och ha en tid medan telefonen insisterade på en annan och ingen i min omgivning kunde svara på frågan "Do you have summer and wintertime here?" med annat än "ja, vi har årstider din outbildade slyngel".

Nytt hår i helgen också, det tog sex timmar och det var så varmt och jag hade så mycket träsmak i rumpan efteråt att jag somnade så fort jag kom hem och sedan inte orkade göra någonting mer under hela dagen.

Besökte Rolis kyrka, the Reedemed Christian Churh of Good i onsdags. De hade en liten föreläsnings-sammankomst med tips och råd kring det mesta i livet. Det talades om hur man undviker att använda receptfria läkemedel på fel sätt, hur man lättast blir gravid och mår bra, samt hur man ger sina barn en näringsrik och väl sammansatt kost. Det låter kanske lite småtrist, men jag hade jätteroligt. Det vill säga, fram tills dess att det var dags att be. Vi ställde oss upp och pastorn sa; "Lets pray". Jag knäppte mina händer, sänkte mitt huvud - och höll på att få en hjärtattack av ren skrämsel när 150 personer alla börjar be/tala i tungor/hoppa/dansa/skrika/sjunga samtidigt. GANSKA annorlunda mot vad jag är van vid...(understaitment of the year)

Min afrikanska familj


Iyabor, Roli, Elin och Faith

Ett hus? Ett plan? Nej, en vansinnig arkitekt!


Eh...om man inte har råd med BÅDE ett flygplan och ett hus, då kan man slå två flugor i en smäll och göra som ovan

Nytt hår i helgen


Tänk, det tog bara sex timmar och gjorde lika ont som att få levern utskuren med en trubbig sked. Men no pain, no gain.

Här bor jag!


Free, I am free at last!

Gissa vem som är ute och åker runt stan själv?! Yours truly! Efter en del övertalning har jag nu fått tíllåtelse att ta mig fram själv, på dagtid, förutsatt att jag meddelar vart jag ska och när jag har kommit fram. Ni anar inte hur härligt det är att återigen testa på att vara en vuxen människa och inte en liten vante som hänger och slänger efter Roli när hon ska någonstans. Jag firade min nyvunna frihet med att åka till Center for Womens Development för att se om jag kunde övertala någon där att prata lite med mig. Efter att ha skrivit in mig, vilket man måste göra precis överallt, gick jag vilse i kontorskomplexet och var borta säkert 20 minuter innan jag hittade fram till en trevlig man som kunde hjälpa mig. Fast hans trevlighet försvann rätt fort när han upptäckte att jag inte hade mina brev och intyg på vem jag är och vart jag kommer ifrån med mig. Det är ju naturligtvis superklantigt av mig, mitt enda försvar är att jag inte tänkte på det eftersom jag aldrig behöver ta med sådana saker i Sverige. Den nu rätt ilskne mannen bad mig ihövligt att försvinna och inte ta upp mer av hans värdefulla tid, och jag lommade iväg, stukad. 100 meter senare kom en liten man flåsande efter mig. Den ilskne mannens chef hade hört om min fadäs och var villig att göra ett undantag. Gött mos! tänkte jag och bokade, trodde jag, in en intervju till idag fredag. Förberedd till tusen och med varje upptänklig form av legitimation med mig kom jag så tillbaka i morse och fick sätta mig i en djuuuuuup blå lädersoffa från 1985. Nämnde jag att jag var laddad? På gränsen till övertänd snarare. Tänk er då hur det kändes när det visade sig att vi idag hade bokat ett möte för att se när vi kunde boka en intervju. Lite snopet, ja. Men på onsdag ska den mycket snälle dr. Themba mobilisera alla han kommer åt på centret så då ska det minsann bli intervjuat av.

Jo, jag har varit på nationalbibblan också. *paus* Det är väldigt väldigt svårt att beskriva upplevelsen utan att låta snobbig och nedlåtande, så läs följande med vetskapen om att det verkligen inte är meningen...för om det här var nationalbiblioteket vill jag inte se hur de regionala biblioteken ser ut. Biblioteket bestod av en stor sal med sex bokhyllor. På dessa stod diverse böcker, i oordning. Bredvid "Lantbruksmaskiner förr och nu" från 1924 stod "Partikelfysik för genier" från 1960. Böckerna var trasiga, och inga nyare än tio år. I salen fanns också små små obekväma bord i trä där man kan sitta och läsa. Alla var upptagna. Hälften av besökarna sov i värmen. Det finns ingen luftkonditionering, bara en ensam fläkt i taket. Den är dock inte på eftersom man för tillfället saknar elektricitet.
    Jag kunde inte hitta det jag sökte själv så jag letadeupp en bibliotekarie för att fråga. Han förstod inte alls vad jag sa, inte ens när jag uppförde  "Jag letar efter officiella dokumnt angående tidigare och nuvarande regerings policys vad gäller jämställdhet och kvinnors demokratiska deltagande" som charader. Till slut fick jag skriva ner några stödord på ett papper som han kunde visa sin chef, som i sin tur kunde visa det för någon som kunde hjälpa mig. Jag hamnade slutligen i ett tio kvadrat stort - litet? - rum med referenslitteratur där jag förklarade att jag vill ha allt som handlar om kvinnor. Jag fick två böcker och fyra häften. En bok var jättebra, resten var väl...sådär. Man lär sig verkligen något nytt varje dag!!

Nu ska jag ut i solen igen, kanske händer det något den här gången.
//Blekfisen Elin

Varldens basta uppfinning

Deltagare i tavlingen ar;

- Vattenklosetten

- Vattenkylaren

- Flakten/luftkonditioneringen

Fler tavlande inom kort.