Liket rör på sig!

Det är med blogg som med så många andra saker här i livet; ju längre tid mellan gångerna man gör det, desto svårare blir det att komma igång igen. (Ett fantastiskt exempel på denna tes är motion. Det är 8 år, 3 månader, 6 dagar och 9 timmar sedan jag motionerade senast - typ. Det blir inte lättare med tiden mina vänner...) En andledning till att jag dragit mig för att skriva är att det hela tiden händer nya saker, som man tänker att man ska ta ta upp i bloggen. Varje gång det händer något nytt läggs det till listan och till slut sitter man där och känner att nej, jag orkar inte skriva för jag har fem miljoner saker som jag vill berätta om och det kommer att ta jättelång tid att skriva dem och... Nu har jag tagit beslutet att jag inte tänker skriva om allt det där, om jag inte råkar komma på det just precis nu. Det får bli lite hipp som happ.

I alla fall, efter att nästan ha dött av malaria är jag nu åter på banan. Själva malarian gick över ganska fort, men innan jag fattade att man måste ha lite järn och sånt - tack Maia! - var jag bara trött trött trött och orkade nästan ingenting, knappt ens gå upp ur sängen. Tydligen åt malariaparasiterna upp mitt blod...eller möjligen någonting i mitt blod...som jag nu fått igen genom ett vidrigt kosttillskott.

Har du ännu inte gratulerat mig på födelsedagen är det banne mig dags nu. Grattis till mig! Beställde en jättetårta som består av så mycket socker att det ilar i tänderna bara man tittar på den. Har bjudit hela kontoret och fått många lyckönskningar, ett jättefult halsband och en flaska mousserande persikodryck. Festen har bara börjat mina vänner!

...hej igen...

Det lever! Hurra! Jag försvann ett litet tag, men det var inte personligt; det var malaria. Vaknade en morgon med alla influensasymptom man möjligen kan tänka sig. Plockade fram min medhavda termometer (tack för det MFS-kursen!) och mycket riktigt, det visade sig vara läge för en trip till närmaste sjukhus. Roli, som tar det väldigt personligt när något händer mig, krävde dock lite övertalning. Hon tyckte att det kunde ju vara en förkylning eller så, inte behövde vi ta i och gissa på malaria. Jag insisterade, och en timme senare satt jag på en bänk utanför en nigeriansk vårdcentral med diverse tabletter - 42 stycken att ta över 3 dagar - med bekräftad malaria. Själva symtomen gick över efter 24 timmars dvala, men det har tagit längre tid att komma igång och tillbaka in i vardagen än vad jag räknat med. Trött trött trött och allmänt svag, lite svårt med aptiten har gjort att jag spenderat helgen med att försöka undvika Roli, som velat umgås. Jag har gått någonstans, till exempel in på mitt rum, och lagt mig på sängen. Hon kommer efter och sätter sig på golvet och pratar. Jag ger upp och går ut och lägger mig i vardagsrummet, försöker sova. Hon kommer efter och pratar. (Hon är inte överförtjust i att man sover på dagarna, utom när hon gör det själv.) I morse spelade vår granne John JÄTTEHÖG musik i sin bil klockan 05.00. Jag ville döda honom men tänkte att det kunde förstöra grannsämjan så jag lät bli och nöjde mig med att svära svavelosande eder för mig själv. När Roli vaknade gav hon mig sitt tillstånd att ha ihjäl honom, så om du läser det här John, passa dig hiiiimligt noga! Läser med stor behållning kusin Johannas Rysslandsblogg - som jag hoppas att jag lyckats lägga in en länk till - och känner igen mig i vattenproblematiken. Här har vi inget vatten i kranarna, vi köper det i plastdunkar. I hemmet finns tre sorters vatten; dusch och spolvatten som vi köper av merouwas och förvarar i en stor vattentunna utomhus och bär in i spannar. Sen finns det också matlagninsvatten, som vi hämtar från ytterligare dunkar i den närliggande kyrkan. Detta vatten kan man inte dricka, men laga mat i. Sen har vi vattenmaskinen - i brist på bättre ord - som vi köper speciella behållare till och som det går utmärkt att dricka. (Ni vet sånna där med små vita plastkoppar som finns på företag) För att komplicera saken ytterligare häller vi vatten från maskinen i plastflaskor och stoppar i frysen med det fåfänga hoppet att det ska finnas ström någon gång under dagen och att vi ska kunna njuta av kallt vatten när vi kommer hem. Kackerlackor är dumma och fula djur. Här tvättar vi utomhus, för hand, i plastspannar. När man är klar bär man in spannen med det smutsiga vattnet och häller det i badkaret. När jag skulle göra det i helgen snubblade jag mycket ograsiöst på köksgolvet och tappade ut en sisådär 15 liter såpvatten på golvet. Vattnet tog sig naturligtvis in i de tre skåpen under diskbänken, och jag hade inte så mycket val annat än ta ut allting i skåpen och moppa. Det hade ju varit ganska enkelt om det inte varit så att dessa skåp tagits över av de trevliga små djuren kackerlackor. Beväpnad med en stor flaska insektsspray tog det mig hela eftermiddagen att städa ur skåpen och döda så många jag bara kom åt. Som om det inte räckte, satt det en riktig baddare i badkaret när jag skulle ta en dusch i lördags kväll. Trött som jag var på detta släkte och på lukten av insektsspray försökte jag övertala den att gå sin väg och låtsas att vi aldrig träffats. Jag lyckades inte, så det var bara att spreja på. Tog lite in mellan springorna i det katastrofalt dåligt kaklade badkaret, duschade och stängde dörren. Fem minuter senare började det traska kackerlackor ut genom springan mellan dörren och golvet. (Behöver jag nämna att golven inte är helt raka och att det skevar både här och där?)Jag och Roli sprang sedan runt som två tossingar och dödade kackerlackor hela kvällen. I morse la vi ut jättegiftigt gift som ska verka hela dagen tills vi kommer hem igen, och sedan kommer ingenting att leva i vår lägenhet. *muahhaha* Jo, en sabla myra tog sig in och bet mig på ryggen och hans kompis tog sig friheter och bet mig i rumpan på söndagskvällen. Jag är trött på naturen.

Helgens bravader

I morse hojtade min granne "Ojibo, you look hot!" när jag var på väg till bilen. Detta tolkade jag som att jag var svettig, det är ju så det brukar vara. Men han tyckte jag vart extra snygg idag, och det är ju alltid välkommet!

I lördags var det så varmt att vi alla trodde vi skulle gå åt. Vi hade på generatorn trots att det var dagsljus - väldigt ovanligt - bara för att få fläktarna att vispa runt den stekheta luften. Men sedan mina vänner, drog det ihop sig till ett hejdundrande åskväder och ett skyfall som hette duga. Massor med regn får vissa koenser här, där de flesta vägarna består av sand och jord. Det blir som små dammar skulle man kunna säga, eller typ...innanhav. Det regnade ett par timmar och sedan dess har det varit molnigt och klart mycket svalare, de två senaste nätterna har jag INTE vaknat kring tre av att jag är genomsvettig.

I helgen har jag också; varit på Wuse market och fått ett nervöst sammanbrott av alla försäljare som drar i en, lagat vår vattentunna genom att tända eld på plast och droppa den på sprickan, storstädat huset, solat 10 minuter, lagat couscous-sallad och ätit upp den.

Det var allt jag kom på just nu. Hejdå!

Efterlysning!

Någon där ute som har USCB Allstars "What´s wrong with me?" på sin dator och kan tänka sig att skicka den till mig? Elin.Gradeen@gmail.com

Afrikansk belöning utlovas.

Åska och blixtar men inte en droppe regn...

Eller jo, det har nog kommit kanske fem droppar regn. Det är marginellt svalare. Det slog mig häromdagen hur otroligt väderfixerade vi svenskar är, inte bara när vi som jag befinner oss i tropikerna, men överlag. Fast det kanske inte är så konstigt, eftersom vi måste klä oss efter väder och så vidare. Här vet man att det kommer att vara varmt, och med största sannolikhet sol. Känns som det enda jag gör är att prata om vädret, och ingen förstår mig! Ingen vill delta i mina molnspaningar, eller diskutera huruvida det faktum att solen gått ner i säck betyder att det kommer att regna nästa dag. Ingen förstår mig!

Idag stänger vi tidigt och hittar på hyss!