iblandblogg

Ja, för de som ännu inte fattat det är jag hemma igen. Det gick bra, jag sov till och med på flygplatsen en stund. Var som väntat rejält sliten när jag landade, men sen stod pappa och väntade på mig utanför terminalen och jag blev oresonligt glad! Pappa, hurra!

Tillbringade ett par veckor hos Mamman och Pappan och Liten och hade det underunderunderbart. Kunde erkänna för mig själv att det kanske var lite jobbigt och varmt i vissa perioder i Nigeria...att jag blev lite trött och ledsen och ängslig ibland. Och vad kan råda bättre bot på det än att gå och fixai trädgården hos mamma? (Fjäsk, jag vet, men lika väl sant)

Är nu åter på jobbet. Satte mig vid datorn och blev helt plötsligt övertygad om att jag aldrig lämnat mitt skrivbord. ARGH! Detta är mitt liv och jag kommer aldrig någonsin att komma härifrån. Det var väldigt nära att jag började hyperventilera, men sen kom T och var på smällen så då fick jag annat att tänka på. Och idag fyllde R år och bjöd på kakor, vilket var det bästa han bidragit med till den här världen sedan han föddes, typ.

Om två minuter har jag rast...nu är det en minut...