iblandblogg

Det enda stalle dar jag inte svettas ar under fotterna, pa trampdynorna. Allt annat ar genomfuktigt. Hoppas det ger er harliga mentala bilder, ni som inte har vett att njuta av kylan i Sverige!
    Idag ar jag pa praktiken, som i vanliga fall har luftkonditionering. Fast idag kommer och gar strommen sa mycket att den aldrig hinner kyla luften. Namnde jag att det ar ganska varmt just nu?
    Nar det ar valdigt varmt, da blir det dalig kvalite pa somnen...nog om det nu.


Sant som man inte pratar om i Sverige, det pratar man om hela tiden har. Jag har ju tidigare framfort nagra forsiktiga funderingar kring den nigerianska arligheten, och dar har vi verkligen en kulturkrock. Eller en kulturatombomb kanske snarare beskriver laget. HEJ, DU HAR EN FINNE PA KINDEN! skulle man inte skrika till sin kompis nar man traffas i en folksamling i Sverige. Ni kan ju gissa vart det hande och vem som var inblandad. Det finns flera andra exempel, men jag har nu gatt vidare (!) och forsoker fundera kring fenomenet och over min egen reaktion. Jag blir ledsen, generad...you name it. Vart gar gransen for hur mycket man ska integera sig och ta seden dit man kommer, och nar ska man satta ner foten och saga ifran att nej, det har vill jag inte vara med pa, det gor mig ledsen. Antar att jag blev rik om jag hittade svaret pa den fragan... Om inte annat tror jag i alla fall att det ar nyttigt att vara pa den andra sidan, i minoritet. Jag aker hem om ett tag, men invandring och integration ar ju aktuella fragor aven i Sverige. Visst ska man ta seden dit man kommer, men hur mycket ska vi egentligen begara att manniskor lamnar vid ytterdorren nar de tar av sig skorna och stiger in hos oss?
     Sa mycket av mig och mina varderingar stalls pa sin spets har, sa manga saker som jag aldrig reflekterat over ifragasatts och jag inser att jag kanske inte ar jag, jag ar den kultur jag ar uppvuxen i. Det ar lite trottsamt att standigt ta stallning, kanske ar det darfor jag ar nagot trott for tillfallet...

Jag borde aldrig ha sagt något! Tror ni att det har regnat sedan jag skrev senast? Tror ni att det har blivit svalare? Knappast mina vänner. Istället har det blivit varmare, om det nu är möjligt. Men NEPA, som står för strömmen, har varit snälla och gett oss el under nätterna så att fläktarna kan vara på och vi kan få lite sömn. Och man står ut, man rör inte på sig, man sitter i skuggan, man flämtar med tungan utanför som en hund. Och tack och lov tycker alla att det är lika jobbigt, vilket gör det väldigt mycket lättare för mig, som inte behöver vara ensam om att smälta.

Jag kanske inte har berättat det här men jag bor i ett inhägnat område. Det är först en 2 meter hög mur, och sedan är det taggtråd på den. Vi har också vakter som öppnar porten åt oss när vi ska någonstans med bilen och håller koll på vilka som kommer och går. Om de inte känner igen dig kommer de att eskortera dig till den du vill träffa och vänta tills den personen har godkänt dig innan de går tillbaka till sin lilla kur. Det är två vakter på varje skift, och de har maskingevär eller kulsprutor eller vad det nu heter. De snällaste vakterna heter Steve och JT. De är snälla och pratar alltid lite med mig när jag kommer och går. Att bo med all den här "säkerheten" är väldigt konstigt för mig, men så har de flesta det här. Jag har aldrig varit rätt, om det sedan beror på att jag är naiv och lite korkad, eller om det faktiskt inte är jättefarligt, ja, det lämnar jag åt er att bestämma.

I helgen tog jag mod till mig och frågade Roli om jag kan få börja röra mig själv under dagtid inne i Abuja. Jag hade förberett ett långt tal för att övertyga mig, men hon sa "okej" direkt. Snacka om antiklimax, men på ett ganska trevligt sätt. Jag kollade med ambassaden och de menar att utlänningar visst kan ta taxi när de ska någonstans, så länge de inte åker svarttaxi och kommer överens om priset innan resan påbörjas. Om en liten stund ska jag iväg för första gången. Resan går till statsbibblan. Det låter kanske inte så spännande men jag har fjärilar i magen!

I helgen åt jag grillat gethuvud. Det var...gott. Det kom inte, som jag tänkt mig, in ett helt gethuvud på bordet, utan skålar med köttbitar och sås i. Ögonen lät jag dock bli... Kvar på listan över saker jag måste smaka innan jag åker hem är nu krokodil och orm. Man äter även katt, hund och apa i Nigeria, men det tänker jag hoppa över.

Kram, Elin

Jag har, som ni har sett, flätat håret. Detta uppskattas mycket av lokalbefolkningen. Har dock fått några frågor som jag vill besvara på detta sätt, så att alla kan ta del av de mycket viktiga svaren;

* Ja, vita ser spännande ut i flätor. Om jag inte har det uppsatt i en knut ser jag ut som en eurodiscostjärna från 1990-talet. Men det är ju retro och fint. (Erykah Badu är målet, om jag har ett sådant för mitt utseende)

* Jag har skydd på huvudet när jag går ut - scarves eller likande. Det funkar inte att smörja skallen med solskydd...det blev väldigt kladdigt. Och förresten orkar jag inte vara ute i solen mer än fem minuter åt gången. Världens tråkigaste aktivitet är utan tveka att sola. Det är själsdödande.

* Det gjorde ganska ont att göra flätorna, särskilt de på höger sida, bak på skallen. Men jag sa inte ett pip och fick berömm av frisören. (Vill haft en klubba) Tyvärr kommer de att hålla max 2 veckor, sedan måste jag göra om dem. Eller något annat liknande.

* Det finns extensions, löshår som är inflätat i mitt riktiga hår, i min hårfärg. Eller ja, min färgade färg så alltså.

Det var ju trevligt med en frågestund. Någon som har några fler frågor?

Jag hade tänkte skona er, men nej, det går inte. Jag har en sådan fasansfullt bitter dag att jag bara måste få dela lite av min galla med er, mina kära vänner och släktingar. (Ja, just det, släkten kanske läser här också. Om ni göra det fastar och mostrar och föräldrar, läs inte det här. Det innehåller fula ord och annat otrevligt.)

Well, jag är så trött på det här landet och på vad de kallar sin fina ärlighet. Det är inte ärlighet utan en praktiskt ursäkt för att slippa tänka innan de öppnar käften. Ja, jag blir ledsen när ni kommenterar hur jag ser ut när jag hör på. Jag hör er och jag är inte intresserad av era åsikter, kapisch!?

Jag är inte längre intresserad av att planera mina toalettbesök utifrån när det finns vatten att spola med. Och nej, jag är inte road av att behöva kuta runt som ett jehu och jiddra med folk som försöker lura mig för att köpa vatten för att ta en dusch. Inte road alls! Och jag är trött på den här j*vla värmen som kokar min hjärna. Och jag är trött på mig själv för att jag inte packade några minishorts och tubtoppar.

Sluta glo. Jag är vit, du är svart, get over it. Det är direkt oartigt att stå och glo och sedan peka när jag går förbi. Och nej, jag är inte smartare för att jag är vit, sluta behandla mig som en kunglighet. (Det verkar vara en ganska vanliga missuppfattning här, att vita är mer kompetenta än svarta oavsett utbildning.) 

Sluta köra som galningar, ni kommer fram oavsett. Eller nej, det gör ni inte, för era bilar pajar mitt på motorvägen. Och är det så att det är målat TRE filer på vägen betyder det INTE att ni kan hitta på ytterligare TVÅ filer bara för att ni känner för att knö. Ni stör mitt svenska ordningssinne. Om Farbror Staten - ja, Farbror passar bra för det här mansgrisiga landet - säger att det ska vara på ett sätt så ska det vara så. Så gör vi i Sverige och därför är det det bästa sättet. Och sluta muta varandra för att gå före i kön.

Nej, jag kan inte pidgin men jag försöker. Men det är faktiskt direkt otrevligt att prata med varandra på ett språk alla utom jag kan, när jag är med. Jag kommer inte att lära mig varken yoruba eller hausa medan jag är här, så prata så att jag förstår.

Och om jag vill dricka cola så tänker jag dricka cola, okej?

(Nu känns det bättre. Tack för att du lyssnade!)

Dagens ord är harmattan. Nej, inte har-mattan, utan har-mat-tan. Det är namnet på den torra och varma vind från Saharas öken som blåser över Nigeria i detta nu. Det gör sikten dålig, det gör dig dammig, det ger maten ett visst tuggmotstånd. Men det gör inget, för det är damm från Sahara, och det är så himla coolt!

Dagens pidgin är "Hawfa?", alltså "how far?" sagt som ett ord. Det används som hälsningsfras och gör alla jag säger det till väldigt muntra. Kan bero på mitt inte helt perfekta uttal...