Inte en droppe regn...

...och inte så mycket vatten hemma heller eftersom vår vattentunna fått en spricka i botten. Krångel krångel krångel! Fast i natt hade vi ström så jag sov ganska bra under fläkten i säkert två timmar.

Det är uppenbarligen skorpionens år i år, den senaste veckan har de invaderat vårt "compound". En av våra grannar blev stucken i söndags-kväll, men mår bra efter ett läkarbesök och lite steroider. Vi gjorde en ordentlig vända-upp-och-ner-på-hela-lägenheten-genomsökning och låter nu inte dörrarna ut stå öppna. Det är ju bra för då kan inga skorpioner komma in. Det är mindre bra för den varma luften inomhus, som inte har någonstans att ta vägen eller någon sval(are) luft utomhus att blanda sig med. Det har diskuterats tidigare, men värmen är ett ständigt återkommande samtalsämne här och den forsätter utan några tecken på att vilja dra sig tillbaka. Igår eftermiddag var det så varmt att jag svettades så att det rann trots att jag satt helt stilla i över en timme. Värmen har tvingat mig att utveckla en ny teknik som går ut på att jag alltid måste stå vänd mot alla människor, har jag suttit ner har jag nämligen vackra fuktiga fläckar längs hela kroppen. Det är onekligen svårt att hoppa ur en taxi framför en byggnad och sedan ta sig in i den, hela tiden vänd så att ingen ska se hur svettig jag är. Kanske ska jag bara ta och lägga ner hela projektet?

Efter att ha befunnit mig i samma tidzon som Sverige har jag nu förflyttat mig bakåt i tiden, då Nigeria inte håller på med sommar- och vintertid. Stor förvirring när datorn ville uppdatera sig och ha en tid medan telefonen insisterade på en annan och ingen i min omgivning kunde svara på frågan "Do you have summer and wintertime here?" med annat än "ja, vi har årstider din outbildade slyngel".

Nytt hår i helgen också, det tog sex timmar och det var så varmt och jag hade så mycket träsmak i rumpan efteråt att jag somnade så fort jag kom hem och sedan inte orkade göra någonting mer under hela dagen.

Besökte Rolis kyrka, the Reedemed Christian Churh of Good i onsdags. De hade en liten föreläsnings-sammankomst med tips och råd kring det mesta i livet. Det talades om hur man undviker att använda receptfria läkemedel på fel sätt, hur man lättast blir gravid och mår bra, samt hur man ger sina barn en näringsrik och väl sammansatt kost. Det låter kanske lite småtrist, men jag hade jätteroligt. Det vill säga, fram tills dess att det var dags att be. Vi ställde oss upp och pastorn sa; "Lets pray". Jag knäppte mina händer, sänkte mitt huvud - och höll på att få en hjärtattack av ren skrämsel när 150 personer alla börjar be/tala i tungor/hoppa/dansa/skrika/sjunga samtidigt. GANSKA annorlunda mot vad jag är van vid...(understaitment of the year)

Kommentarer
Postat av: Kicki

Hur du än vänder dig har du rumpan bak, vännen!

2009-04-01 @ 12:04:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback