iblandblogg

Det ar tisdag och jag sitter pa min praktikplats och skriver. Vi har precis kommit tillbaka efter att ha besokt en skola i en av Abujas fattigare fororter. I Nigeria har man olika klubbar i skolorna, och en timme i veckan ar deras aktiviteter schemalagda. Lite som "elevens val" som det hette pa min tid. I alla fall sa startar GIEVA en sadan har klubb pa skoltid for att stodja elever som inte annars skulle kunna studera vidare. So far, so good. Det som jag som svensk - for det maste vara darfor jag reagerar - reagerar pa ar att klubben bara ar till for skolans absoluta akademiska elit. Vi ska ge oss sjalva en applad och kanna oss utvalda berattar man, vi tillhor skolans toppskikt. (Ja, inte jag personligen da) Barnen far beratta vad de vill bli nar de blir stora, det ar lakare, uppfinnare och advokater. Nar det ar fragestund undrar en liten kille hur han ska ga tillvaga for att kunna bli lakare, vilka amnen han ska studera extra i och sa vidare. Han far till svar att han forst maste prata med sina foraldrar, det kan vara sa att de har tankt ut ett annat yrke at honom, och da maste han ju faktiskt respektera det. En flicka far veta att hon maste anpassa sin utbildning till ett eventuellt aktenskap. Jag maste medge att jag ar skeptisk; kulturkrock eller gar jag emot mina principer om jag fortsatter?

For ovrigt ar det JATTESVART att klura ut hur man gor ett snabelA pa nigerianska tangentbord.

//Elin